City Runners – Introduktionsfilm
Ni vet hur man kan skjuta upp saker som man tycker känns läskiga, jobbiga och svåra. Man skjuter upp, skjuter fram och skjuter undan tills det där man skjuter på blir så oproportionerligt uppförstorat att det hela känns omöjligt. Exempel på dessa aktiviteter kan vara att gå till tandläkaren, gå med återvinningen eller ringa det där samtalet. För mig har det varit att ge mig ut på den där första löpturen sedan mitt knä började strula. Jag tror jag varit rädd att det inte skulle gå, att knäet skulle kajka ihop igen och jag skulle bli sjukt besviken och ledsen.
Men man måste ta tjuren vid hornen någon gång, så igår bestämde jag mig för att knyta på mig skorna efter frukost.
Temperaturen var perfekt, 12 grader och molnigt.
Zebra-Mizuno på fötterna. Check!
Pulsklockans batterier var urladdade. Long time no see!
Jag sprang en sväng utmed vattnet i mitt nya område Örnsberg med siktet inställt på 2 km, med risken att behöva avbryta vid minsta känning.
Det är fint i Örnsberg och Vinterviken.
Det var skönt att få svettas och känna att svetten smakade salt och inte klor som allt gör i bassängen på Eriksdalsbadet. I lurarna hade jag coach-Emmas musik och kände peppen. Formen var borta med vinden, men jag och mina knän är tillbaka i löparskorna. Det känns stort!
Så här glad blev jag av 2 km löpning i makligt tempo.
När jag sparade min aktivitet i min RunKeeper fick jag verkligen ett slag i ansiktet. Senast jag använde RunKeepern var på Stockholm Halvmarathon. Då 21,69 km, nu 2 km. Jag börjar om från början, börjar om på nytt. Jag vet var jag ska och det är tillbaka till både halvmaradistans och halvmaraform. Jag vänder andra kinden till. Kom igen, hit me!
Medan flertalet grymma City Runners kämpade, slet och svettades i Göteborg, så var vi två tappra (den tredje var tyvärr sjuk) som representerade CityRunners i Skärholmsloppet, 5km. Vi hade vunnit våra startplatser i en utlottning i gruppen och var därför lite extra taggade. Det var rejält med folk och stämningen var på topp!
Efter drygt 1 km så passerade man Skärholmen Centrum och även rakt igenom inne i SKHLM (köpcentret). Det kändes riktigt pampigt att springa på den utrullade lilafärgade mattan med publikens stöd! Jag har aldrig sprungit en kilometer så fort som då!
Banan var relativt lättsprungen, ”bara” två ordentliga backar, men det är ju vi i City Runners vana vid, så de gick bara bra.
Jag slog personligt rekord och kom in som 59:e dam (av 283) och är SSSSSSSSupernöjd med loppet!
/Cecilia
Grymt jobbat alla City Runners!
Då var man på plats i Göteborg för att genomföra Göteborgsvarvet. Har precis checkat in på Göteborgs Vandrarhem vilket är samma boende som vi i City Runners bokade förra året. Varför bryta ett vinnande koncept?
Mina vänner i City Runners som jag ska dela rum med sitter tyvärr i bil eller på ett försenat tåg från Stockholm så jag bestämde mig för att gå och äta i förväg. Förra året hittade vi en pastarestaurang i närheten av vandrarhemmet och som sagt… Varför bryta ett vinnande koncept? Så här sitter jag nu och avnjuter en Carbonara på Pasta Etc. och inväntar de andra.
Lycka till alla som ska springa Göteborgsvarvet imorgon! Och alla andra som ska springa för den delen… 
/Björn
Tränar-Emma varnade oss på FaceBook att kvällens pass på Eriksdalsbadet skulle bli tufft. Förbered er på att slita ikväll, skrev hon. Jag rös av välbehag, helt svältfödd på lite tyngre fysisk aktivitet de senaste tre veckorna. Ge mig lite blodsmak i mun och kallsupar ner i alveolerna så jag får känna att jag lever. Frustrerad av att inte kunna springa, utan endast stå vid sidan om och se horder av löpare springa i de fina vårkvällarna, kändes kvällens simträning som en livsnödvändighet.
Och som vi fick slita. Det var Karin, Anneli, Anna och Daniel, och så Emma såklart. Ge mig 400 meter uppvärmning, sa Emma. Vi verkställde utan knussel. Ge mig åtta 25-metersintervaller på 80-90% av maxfart med 15 sekunders vila emellan, sa Emma. Vi simmade. Ge mig 200 meter lugnt, sa Emma och pekade med hela handen. Jag riktigt mös i bassängen. Ge mig 100 meter fartlek, sa Emma. Vi körde på. Sista intervallerna var 25 meter maxfart och 25 meter lugnt i totalt 100 meter. Jag körde några extra för att riktigt ta ut mig. Jag behövde det.
I slutet lekte vi med lite kullerbyttevändningar. Det var svårt, men sjukt kul! Nu sitter jag på tunnelbanan fullkomligt hög på endorfiner och längtar redan till nästa simträning med City Swimmers.
Snart öppnar utomhusbassängen också, då ni!
Cykeltjejerna Anneli och Emma.
Ikväll intog vi Kristineberg IP’s tartanbana för sprintintervaller och värmde uppladdningen inför helgens annalkande Göteborgsvarv.
För att få till lite känsla av fart i kroppen körde vi 12x150m med 200m joggvila mellan varje intervall. Lite så där lagom jobbigt och härligt peppande för tävlingssugna ben.
På lördag intar ett rejält gäng av City Runners området kring Slottsvallen för årets upplaga av Göteborgsvarvet. Kul ska det bli! Kanske ses vi där?
//Emma
City Runners knep en 5:e plats i mixedklassen under tisdagens Vårstafett i Akalla. I totalen blev det en imponerande 12:e plats och gissa om vi alla är stolta över det härliga gäng som sprang och representerade City Runners. Stort grattis till Emma Nylén, Johan Lind, Johan Idrén och Lukas Lindh!
Stad möter Fjäll! Hemsidan för Fjällcampen är lanserad! City Runners kommer medverka med 3 instruktörer.
Häng med du också!
/Björn, Johan och Emma
Idag blev våren officiellt invigd med säsongens första intervallpass på bana med City Runners. 9×400 gjorda på Kristinebergs IP. Glad Valborg everybody!
För er som inte vet så har jag börjat crawla. Vid årsskiftet drog grymma City Runners-Emma ihop ett gäng brudar med sikte på Vansbrosimmet 2013. Det är jag, Karin och Anneli, alla medlemmar av City Runners, som har äran att en gång i veckan få ha Emma som tränare. Det är så himla kul. Varje onsdag ses vi i poolen i våra rosa badmössor och nöter längd på längd. Efteråt unnar vi oss bastu.
Utrustning för dagens simträning: vattenflaska (viktigt), simglasögon (rosa),
badmössa (rosa), baddräkt (skönt 80-talsmönstrad), dolme (rosa, och ja
den heter så) och flytbräda (röd/blå).
Idag tyckte tränar-Emma att vi var redo för att köra intervaller. Hon sa att det kan vara nyttigt att få känna hur det känns att simma riktigt fort, att tekniken blir bättre av bara farten. Så i slutet av simpasset körde vi åtta supersnabba intervaller. Jag blev så himla vild, som ett sjöodjur. Men shit vad det tog på! Nu är jag helt slut i ryggmusklerna och vill inte ens tänka på träningsvärken jag lär vakna med imorgon.